Keva har utvecklat en ny prognosmodell som ger en exaktare bild av risken för arbetsoförmåga i den offentliga sektorn än tidigare. Genom tidigt ingripande och minskad sjukfrånvaro kan man betydligt minska risken för arbetsoförmåga och de därtill relaterade kostnaderna.
Keva har utvecklat allt mångsidigare verktyg för att prognostisera arbetsoförmåga hos arbetstagarna i den offentliga sektorn. Med hjälp av den nya prognosmodellen kan arbetsgivarna i den offentliga sektorn mer detaljerat granska risken för arbetsoförmåga i olika grupper av arbetstagare samt jämföra grupperna på grundval av de faktorer som påverkar risken. Också kostnadseffekterna, såsom till exempel direkta kostnader för sjukdomsfall och inverkan av realiserad risk på pensionsavgifterna kan uppskattas med modellen.
- Prognosmodellen hjälper att rikta arbetsförmågespecialisternas fokus på de grupper av arbetstagare som har särskilt stort behov av tidigt ingripande samt att belysa de faktorer som risken beror på, säger statistikanalytiker Petra Sohlman som har ansvarat för utvecklingen av modellen.
- I det första skedet prognostiserar modellen risken för arbetsoförmåga hos personalen i den offentliga sektorn i form av invalidpensioner som börjar löpa under de närmaste åren. I tillägg till en prognos för hela kommunsektorn ger modellen också arbetsgivarspecifik statistisk information om den nuvarande personalens prognostiserade risk för bestående arbetsoförmåga, berättar Sohlman.
En minskning av sjukfrånvaro kan ge besparingar på över en miljon euro
I kommunsektorn avgår 4 500–5 000 personer med invalidpension årligen. En minskning av alla sjukperioder med 10 procent kan minska invalidpensionerna med 8 procent. På motsvarande sätt innebär en minskning med 20 procent en minskning med 17 procent i antalet invalidpensioner i kommunsektorn under de närmaste åren.
För de största städerna kan en minskning med 10 procent av sjukfrånvaro oavsett längd innebära besparingar på över en miljon euro i de direkta kostnaderna för sjukfrånvaro och pensionsavgifterna. Kostnadseffekten av minskningen av frånvaro beror på arbetsgivarens kostnadsstruktur.
Skillnaderna mellan ålders- och yrkesgrupperna påverkar risken för arbetsoförmåga
Prognosmodellen grundar sig på omfattande registermaterial som ger aktuell information om de faktorer som beskriver arbetstagarnas arbetsförmåga, såsom yrkeskarriärens skede, sjukskrivningar och pensioner.
De mest betydande faktorer som inverkar på risken för arbetsoförmåga hänför sig till personalens ålders- och yrkesstruktur: ju längre yrkeskarriär och ju tyngre arbete fysiskt eller psykiskt, desto större är risken för att arbetsförmågan ska bli permanent nedsatt. Utöver dessa faktorer ingår i prognosmodellen också bland annat strukturen för sjukskrivningarna.
Antalet sjukperioder av olika längd och dagar påverkar risken på olika sätt i olika grupper av arbetstagare.
Hos ungdomar är långa sjukskrivningar med tanke på risken för arbetsoförmåga ett större problem än hos äldre. Till exempel en minskning av långa frånvaroperioder på mer än 30 dagar i de två yngsta åldersgrupperna (under 35 år och 35–39-åringar) med 10 procent har en 40 procent större inverkan på risken för arbetsoförmåga än en motsvarande minskning i de äldsta åldersgrupperna (55–59-åringar och över 59 år).
I fråga om korta frånvaroperioder finns det däremot inga större skillnader mellan åldersgrupperna och sambandet med risk för arbetsoförmåga är överlag mindre. Om sjukskrivningar på 1–5 dagar till exempel minskar med 10 procent minskar det risken med omkring 2 procent i alla åldersgrupper, medan det i fråga om frånvaro på 6–30 dagar är omkring 3 procent.
En granskning av olika yrkesgrupper pekar på skillnader också i fråga om kortare frånvaroperioder.
Till exempel hos närvårdarna har en minskning av alla sjukperioder en större inverkan på risken för arbetsoförmåga än i kommunsektorn i övrigt. En minskning av korta frånvaroperioder påverkar risken mest hos medelålders närvårdare. Inverkan av långa frånvaroperioder på risken är klart störst i yngre åldersgrupper, i vilka en 10 procents minskning av frånvaro minskar risken med cirka 7 procent jämfört med drygt 3 procent bland de äldsta. Enligt prognosmodellen löper över 1 300 närvårdare oavsett åldersgrupp risk att bli invalidpensionerade under de närmaste åren.
Hos lärarna ser situationen annorlunda ut. Den relativa risken för arbetsoförmåga i yrket är klart mindre än i kommunsektorn i övrigt, och inverkan av minskningen också av längre frånvaro ökar först med åldern (hos de yngsta under 1 procent, hos de äldsta drygt 3 procent när frånvaro på över 30 dagar minskar med 10 procent).
Du kan granska skillnaderna mellan yrkes- och åldersgrupperna i Power BI-rapporten här (på finska).
Viktigt att ingripa i sjukfrånvaro tidigare
I detta nu har arbetsgivarna tillgång till olika metoder för att bedöma när personalens sjukskrivningar förutsätter tillämpning av verksamhetsmodellerna för tidigt ingripande. Som gränsvärde för årlig frånvaro används ofta till exempel 20–30 dagar.
Kommunsektorns resultat i Kevas prognosmodell tyder dock på att för att åtgärderna ska riktas till de personer som har störst risk för arbetsoförmåga så borde 18 dagar på årsnivå (s.k. larmgräns) leda till att särskild uppmärksamhet fästs vid arbetstagarens arbetsförmåga.
Larmgränsen varierar dock i olika ålders- och yrkesgrupper så att den till exempel hos lokalvårdare är lägre, 13 dagar, medan den hos lärare inom småbarnspedagogik är 22 dagar. Skillnaderna beror på åldersstrukturen i yrkena men också på vilket antal sjukskrivningar som kan kopplas till så kallade normala sjukskrivningar inom yrket som inte direkt påverkar risken för arbetsoförmåga.
Larmgränsen lämpar sig dåligt för granskning av personer under 40 år eftersom de endast har få invalidpensioner. Om arbetstagaren å andra sidan redan sedan tidigare har en historia med invalidpension eller frånvaroperioder på mer än 60 dagar måste man i varje fall fästa uppmärksamhet vid hens arbetsförmåga.
Prognosen gagnar arbetsgivarna
Prognosmodellen har utvecklats i samarbete med Kevas arbetsgivarkunder. Enligt Anna Kaisa Ojala, chef för arbetsförmåga hos Åbo stad är resultaten för det första skedet inspirerande. Enligt de preliminära uppgifterna ger modellen många fördelar och nya metoder att förebygga arbetsoförmåga.
- Det är troligt att vårt tidiga ingripande kommer att ske ännu tidigare. Man kan aldrig ingripa för tidigt. Vi tror att utvecklingen av prognoserna på riskerna för arbetsoförmåga samtidigt skapar en psykologiskt trygg interaktionskultur i vilken man kan och vågar föra saker på tal, säger Ojala.
- På basis av resultaten av prognosmodellen ter sig skillnaderna mellan yrkesgrupperna intressanta och möjliggör eventuellt exaktare interventioner också i olika serviceområden och olika yrkesgrupper, säger Åbo stads arbetshälsochef Caj Karlsson.
Ojala och Karlsson bedömer också att potentialen för kostnadsbesparingar är stor och att det finns uppenbara besparingar i sikte men att det är för tidigt att bedöma hur stora de blir.
Utnyttjandet av prognosmodellen fortsätter i projektet Hållbart arbetsliv
Inom ramen för Kevas projekt Hållbart arbetsliv utvecklas som bäst dynamiska digitala verktyg för att arbetsgivarna i den offentliga sektorn lättare ska få tillgång till resultaten i prognosmodellen. Verktygen stöder identifiering av risken för arbetsoförmåga i ett så tidigt skede som möjligt samt utveckling av arbetsmiljöledning och ledning genom information i organisationer i den offentliga sektorn.
Resultaten i prognosmodellen beskriver läget hos personalen vid utgången av 2021. Undersökningsmaterialet omfattade 40 procent av personalen i kommunsektorn 2016–2021 närmast i de största städerna och en del av välfärdsområdena. Den kan därför tillämpas på personalen hos mindre arbetsgivare med en viss reservation.
Ytterligare information:
Petra Sohlman, statistikanalytiker, tfn 020 614 2851
Janne Salonen, statistikanalytiker, tfn 020 614 2340