Av statistiken för i fjol framgår att även om antalet invalidpensioner i den offentliga sektorn var på samma nivå som året innan så skedde det förändringar i antalen i de olika pensionsslagen. Medelåldern för de personer som gått i invalidpension fortsatte att stiga.
Enligt Kevas statistik över invalidpensioner i fjol var det totala antalet arbetstagare i den offentliga sektorn som gått i invalidpension på samma nivå som året innan. Förändringarna är störst i en granskning mellan pensionsslagen. Antalet personer som gått i full invalidpension var i fjol nästan 10 % mindre än året innan. Också antalet personer som gått i delinvalidpension sjönk med 5 %, medan antalet personer som beviljats partiellt rehabiliteringsstöd ökade med 12 %.
- Utnyttjande av partiellt arbetsföra arbetstagares återstående arbetsförmåga har traditionellt varit en av den offentliga sektorns styrkor. Ökningen i antalet partiella pensioner skulle tyda på att man har kunnat hålla fast vid detta också under pandemin, och att man fortfarande har kunnat anpassa arbetsuppgifterna för att kunna erbjuda deltidsarbete. Det är möjligt att den allt värre bristen på arbetskraft också har bidragit till denna utveckling. En partiell arbetsinsats är bättre än en helt förlorad arbetsinsats, betonar pensionsdirektör Merja Paananen.
År 2021 gick totalt omkring 5 400 anställda inom den offentliga sektorn i invalidpension, i genomsnitt vid 55 års ålder. Av dessa hade 86 % varit anställda i kommunsektorn, 10 % hos staten och resten inom kyrkan och andra offentliga arbetsgivare. Lite över hälften av alla invalidpensioner var partiella pensioner.
Invalidpensionerna hos 50–59-åringar har redan sjunkit flera år i rad
Medelåldern för de personer som gått i invalidpension fortsatte att stiga, vilket är naturligt på grund av den högre åldern för ålderspension. Pensionsfrekvensen stiger kraftigt enligt åldersgrupp.
Invalidpensionsfrekvensen sjönk i åldersgruppen 50–54 år, nu redan för fjärde året i rad. Under ett tidsspann på fem år har invalidpensionsfrekvensen också hos 55–59-åringar sjunkit betydligt, i synnerhet i fråga om delinvalidpensioner. I åldersgruppen över 60 år steg däremot invalidpensionsfrekvensen, likaså för fjärde året i rad. Allteftersom den nedre gränsen för pensionsåldern stiger blir medelåldern för denna grupp högre för varje år som går.
- Kevas statistik pekar på att invalidpensionerna inte har ökat i yngre åldersklasser. Det lönar sig att hålla fast vid denna utveckling och säkerställa att de yngre åldersklasserna är arbetsföra också i framtiden. Grunden för de unga arbetstagarnas arbetsförmåga och för långa yrkeskarriärer läggs redan nu med hjälp av god arbetsmiljöledning och tidigt ingripande i utmaningar med arbetsförmågan, säger Paananen.
- Den fallande trenden för invalidpensionering hos 50–59-åringar är ett fenomen som inte har en enda tydlig orsak. Vi behöver ännu en närmare analys av åldersklassens ansökningar om invalidpension – i vilka yrken och på vilka sjukdomsgrunder pension söktes. I åldersgruppen över 60 år förklaras den stigande trenden troligen delvis av den högre pensionsåldern, konstaterar Paananen.
Pensionerna på grund av sjukdomar i rörelseorganen har minskat under de senaste åren
Enligt en granskning per sjukdom var invalidpensionsfrekvensen på samma nivå som året innan.
Sjukdomar i rörelseorganen var fortfarande den främsta orsaken för pension (drygt 1 900 pensionerade). I den offentliga sektorn gick emellertid nästan lika många arbetstagare i pension på grund av psykisk ohälsa (knappa 1 800 personer). Antalet pensioner på grund av sjukdomar i rörelseorganen har sjunkit jämnt under de senaste fem åren.
Andelen depressionsdiagnoser var år 2021 58 % av mentala störningar och 19 % av alla invalidpensioner. Största delen av sjukdomarna i rörelseorganen var olika led- och ryggsjukdomar (bådas andel 35 %).
- Det är intressant att se om det ökade distansarbetet och ändringarna i arbetsuppgifterna under coronatiden kan leda till att partiella rehabiliteringsstöd och pensioner blir ännu mer populära än heltidslösningar. Möjligheten till distansjobb kunde också locka pensionerade tillbaka till arbetet antingen deltid eller heltid. Här måste man dock beakta skillnaderna mellan yrken och sektorer i hur distansarbete kan utnyttjas, säger chefsöverläkare Tuula Metsä.
- Skillnaderna i sjukdomsgrunderna och pensionsfrekvensen är tydliga mellan olika yrkesområden på grund av arbetets natur och arbetstagarnas åldersstruktur. Inom bildning och kultur, socialsektorn, kundtjänst- och kontorsarbete samt bland specialsakkunniga är frekvensen i anslutning till psykisk ohälsa betydligt högre än i fråga om sjukdomar i rörelseorganen. Inom hälsovården, städnings- och köksarbete samt i arbete i bygg- och transportsektorn är pensioner på grund av sjukdomar i rörelseorganen mycket vanligare, berättar statistikanalytiker Petra Sohlman.
I de största yrkesgrupperna var invalidpensionering år 2021 vanligast bland arbetstagare i bygg- och transportsektorn, avbytare, hemtjänstarbetare, handläggare av sociala förmåner samt mentalvårdare.
Invalidpensionering i kommunsektorn var vanligast i Östra och Norra Finland
En granskning av kommunsektorn tyder också på regionala skillnader i invalidpensioneringen som återspeglar skillnaderna i de försäkrades ålders- och yrkesstruktur. I landskapen Kajanaland, Kymmenedalen, Mellersta Österbotten och Norra Karelen var frekvensen år 2021 högst medan den var lägst i Nyland och Österbotten.
I Mellersta Österbotten, Satakunta och Österbotten hade frekvensen stigit mest från året innan; i Lappland, Kajanaland och Mellersta Finland hade den å sin sida sjunkit mest från året innan, särskilt eftersom antalet pensioner på grund av sjukdomar i rörelseorganen minskade.
Närmare uppgifter om utvecklingen av invalidpensionerna i den offentliga sektorn 2017–2021 finns i applikationen Power BI (på finska)