Antalet nya invalidpensioner på grund av psykisk ohälsa minskade något i fjol. Genom rätt vård i tidigt skede och mentalvårdstjänster med låg tröskel kan man förebygga arbetsoförmåga och undvika övergång till invalidpension.
Kevas färska statistik över invalidpensioner i den offentliga sektorn visar på en vändning till det bättre: antalet nya invalidpensioner på grund av psykisk ohälsa minskade förra året. Orsaker till detta har bedömts bland annat vara att människorna är friskare, antalet ansökningar om invalidpension har minskat och fler ansökningar än tidigare avslås. Man kan dock ännu inte dra några långtgående slutsatser av fenomenet.
Depression har varit den största enskilda sjukdomsorsaken för invalidpension i den offentliga sektorn.
– Trots små positiva signaler är depression utan tvekan fortfarande en betydande sjukdom som orsakar arbetsoförmåga bland personer i arbetsför ålder. Allvarliga psykiska störningar har inte ökat, men det servicebehov som psykiska störningar orsakar har förändrats i och med de samhälleliga förändringarna som prövar människornas ork. Hjälp söks allt oftare, men man har inte lyckats anpassa servicesystemen till den ökade efterfrågan, säger Tuula Metsä, chefsöverläkare på Keva.
– I Finland har det redan i flera år satsats på att utveckla den specialiserade sjukvården, men samtidigt har det i resurserna på basnivå, bland annat mentalvårdstjänster med låg tröskel, uppstått ett stort underskott. Det värdefulla inledande skedet i vården, där man kunde ingripa i symtomen med mindre vårdåtgärder, går förlorat.
Som vård erbjuds ofta enbart sjukledighet och medicin medan evidensbaserade, strukturerade och beprövade terapeutiska vårdformer inte finns med bland de tillgängliga alternativen.
Fenomenet syns i arbetspensionsbolagen så att det beklagligt ofta förekommer ansökningar om rehabiliteringsstöd eller pension där vården av depression har varit lika med sjukskrivning, testning av några mediciner och enskilda besök hos psykiatrisk sjukskötare eller läkare.
– Egentliga terapeutiska vårdförsök saknas, och rehabiliteringsbehovet har inte bedömts på ett tillbörligt sätt under sjukdagpenningens primärtid. Enbart sjukskrivning är sällan, om någonsin en ändamålsenlig vårdform vid depression av vilken svårighetsgrad som helst. Sjukledighet passiverar personen i fråga till patientroll och höjer enligt forskningsresultat tröskeln för återgång till arbetslivet. Visst behövs sjukskrivning i allvarligare sjukdomsformer, men också i de situationerna ska vinklingen vara resursorienterad och fokus ska vara på att återställa arbets- och funktionsförmågan ända från första besök på mottagningen, påpekar Metsä.
Vid lindrig eller medelsvår depression bör det noggrant övervägas om man till exempel genom arbetsarrangemang kan upprätthålla arbetsförmågan eller partiell arbetsförmåga så att sjukskrivning på heltid ändå inte behövs, för att inte tala om pension.
– Vändningen i invalidpensionsfrekvensen är en god nyhet och riktningen är rätt, men frekvensen minskar inte av sig själv. Man måste fästa vikt vid saken också i fortsättningen och säkerställa att den goda utvecklingen fortsätter. Arbetsplatserna och företagshälsovårdsenheterna har lyckats bra med att utveckla arbetsmiljöledningen, och det arbetet bör fortsätta, säger Metsä.
Tuula Metsä, chefsöverläkare på Keva, skriver om temat i sin blogg (på finska):