Kevas pensionsdirektör Merja Paananen belyser i sitt nya blogginlägg vad fjolårsstatistiken som publicerades i april berättar om invalidpensioner i den offentliga sektorn och hurdana tolkningar man kan göra utifrån statistiken.
Paananen konstaterar att pensionsreformen 2017 hade en höjning av pensionsåldern som mål, vilket uppenbart lyckades och även syns i statistiken. Ålderspensionsfrekvensen har sjunkit och pensioneringsåldern har stigit. I snitt går man i pension vid 61,3 års ålder.
- Det är glädjande att invalidpensionsfrekvensen inte samtidigt har ökat på motsvarande sätt utan i den offentliga sektorn har frekvensen till och med sjunkit lite 2018–2020, säger Paananen.
I fjol gick omkring 5 500 personer i den offentliga sektorn i invalidpension medan mycket fler, cirka 12 600 personer gick i ålderspension. Det är positivt att omkring hälften av alla nya invalidpensioner i den offentliga sektorn fortfarande är delinvalidpensioner.
Antalet ansökningar om invalidpensioner hade ökat i ett par års tid men ökningen avstannade år 2020. Andelen avslag på invalidpensionsansökningar har samtidigt gått upp. Det är svårt att hitta en förklaring för ökningen i andelen avslagsbeslut. En förklaring är dock ökningen i antalet arbetslösa vid tidpunkten för ansökan.
Åren 2018–2019 hade antalet invalidpensionssökande vars tjänste- eller arbetsavtalsförhållande vid ansökningstidpunkten inte var i kraft ökat betydligt mer än antalet sökande med en gällande anställning. Denna uppgång avstannade år 2020.
- Statistiken bekräftar alltså påståendet att aktivmodellen som gällde 2018–2019 ökade antalet personer som sökte invalidpension. Enligt aktivmodellen kunde arbetslösa undvika påföljder om de hade en pågående ansökan om invalidpension.
- Avslagsbesluten för arbetslösa beror på många orsaker: arbetslösa har inte tillgång till de tjänster som företagshälsovården erbjuder, inte heller till metoder inom arbetsmiljöledning. Det är viktigt att de personer som blir arbetslösa genomgår en hälsoundersökning genast i början av arbetslösheten så att de personer vars arbetsförmåga är nedsatt på grund av hälsotillståndet genast styrs till rätta tjänster och till utkomstskydd, säger Paananen.
Invalidpensioner på grund av sjukdomar i rörelseorganen har sjunkit redan i flera år. Pensioner på grund av psykisk ohälsa har ökat men ökningen planade ut 2020.
- Under de senaste åren har det pratats och skrivits mycket om ökningen av pensioner på grund av psykisk ohälsa. Det är viktigt att noga följa med fenomenet eftersom den höjda pensionsåldern inte hjälper om vi inte kan förebygga förtida pensionering i medelåldern och till och med tidigare.
- Det är lite överraskande att antalet pensionerade på grund av depression sjönk under coronaåret. I vissa yrken och åldersgrupper i den offentliga sektorn sjönk sjukskrivningarna visserligen under coronaåret, men de långsiktiga konsekvenserna av isolering, ökad ensamhet och övriga fenomen under coronaåret är nödvändigtvis ännu inte synliga. Undantagssituationen kan också leda till att man inte söker sig till vård på grund av psykisk ohälsa såsom vanligt utan man väntar att läget ska normaliseras, säger Paananen.
Sjukdomar i rörelseorganen och psykisk ohälsa är de vanligaste orsakerna till invalidpensionering i den offentliga sektorn. År 2020 berodde 35 % av alla nya invalidpensioner på sjukdomar i rörelseorganen och 31 % på psykisk ohälsa.
Ytterligare information:
Pensionsdirektör Merja Paananen, tfn 040 822 0735, merja.paananen(snabel-a)keva.fi