Efter rehabiliteringsperioden är betydligt flera av dem som deltagit i yrkesinriktad rehabilitering i arbete jämfört med dem som inte deltagit i rehabilitering. För att rehabiliteringen ska lyckas måste rehabiliteringsklienten vara motiverad, dessutom förutsätts stöd av chefen och initiativtagande av företagshälsovården samt ett tätt samarbete mellan aktörerna.
Den offentliga sektorns arbetspensionsförsäkrare Keva har undersökt hur yrkesinriktad rehabilitering utnyttjas i den offentliga sektorn och hur rehabiliteringen lyckas med hänsyn till arbetet.
Enligt en registerforskning var 53 procent av de personer som deltagit i yrkesinriktad rehabilitering i arbete tre år efter rehabiliteringen och de hade således lyckats undvika invalidpension. Bland dem som inte deltagit i rehabilitering var motsvarande siffra 30 procent.
- De som deltagit i yrkesinriktad rehabilitering bedömde oftare att deras livskvalitet och hälsa strax efter rehabiliteringen var bättre jämfört med dem som inte deltagit i rehabilitering, berättar arbetslivsexpert Laura Pekkarinen.
Samarbete i tillräckligt god tid
Yrkesinriktad rehabilitering upplevs som nyttig då den har inletts vid lämplig tidpunkt med tanke på återhämtningen och motivationen. Tre av fyra som deltagit i rehabilitering upplever rehabiliteringen som rätt nyttig eller mycket nyttig. Var fjärde svarsperson upplevde å sin sida att rehabiliteringen inte var nyttig.
Då de olika aktörerna samarbetar i tillräckligt god tid leder det säkrast till framgång. Oftast var det företagsläkaren som tog initiativ till rehabilitering. Nästan varannan arbetstagare upplevde att de inte hade fått stöd av chefen i processen eller att den egna chefen inte hade deltagit i planeringen av rehabiliteringen.
- Yrkesinriktad rehabilitering lyckas bäst när personen ännu är i arbetslivet. Förutsättningarna för framgång minskar när man inte längre är i arbete eller om den egna hälsan upplevs som dålig, säger Kirsi Karvala som är chefsöverläkare på Keva. Enligt Karvala borde möjligheterna med yrkesinriktad rehabilitering beaktas redan i ett tidigt skede.
- När arbetstagaren ännu har återstående arbetsförmåga, borde man hitta de medel med vilka personen kan stödas och motiveras till återgång till arbetet, även om hälsoproblemen redan skulle ha hunnit skrida långt, betonar hon.
Rehabiliteringen för personer i åldern 50–59 år lyckas mer sällan än i andra grupper.
- I denna åldersgrupp ingår arbetsprövning i rehabiliteringsplanen oftare än i yngre åldersgrupper, säger rehabiliteringschef Sirpa Reijonen. Särskilt personer över 55 år lider ofta av sjukdomar i rörelseorganen, vilka gör det svårt att klara av ett fysiskt arbete. Karriärbyte och sysselsättning i en helt annan bransch är emellertid svårare än för yngre personer.
- Resultaten väcker frågan om man borde fästa mer uppmärksamhet vid att man i tillräcklig mån ändrar personens arbetsuppgifter i denna åldersgrupp i samband med den yrkesinriktade rehabiliteringen, säger Reijonen.
Försämrat hälsotillstånd och bristen på lämpliga arbetsprövningsplatser var enligt svarspersonerna de vanligaste orsakerna till att rehabiliteringen inte genomfördes.
Arbetslösa tycks inte sysselsättas med hjälp av rehabilitering, och också färre av dem upplever att rehabiliteringen är nyttig.
Skillnader i utnyttjande av yrkesinriktad rehabilitering
Det finns tydliga skillnader i hur yrkesinriktad rehabilitering utnyttjas bland annat mellan olika yrkesgrupper och åldersgrupper: oftast är deltagarna kvinnor, äldre än genomsnittet, anställda inom hälsovården och rehabiliteras på grund av sjukdomar i rörelseorganen eller mentala störningar.
- Till exempel kommunerna och samkommuner inom social- och hälsovården utnyttjar rehabilitering betydligt mer än statliga arbetsgivare. Å andra sidan leder rätt till rehabilitering hos staten oftare än i genomsnitt till en genomförd rehabiliteringsperiod, säger statistikanalytiker Petra Sohlman.
Yrkesinriktad rehabilitering är en lagstadgad arbetspensionsförmån vars mål är att motarbeta eller minska invalidpensionering samt att underlätta återgång till arbete efter lång sjukfrånvaro. Alternativen inom yrkesinriktad rehabilitering är arbetsprövning, arbetsträning, utbildning och näringsstöd. Den överlägset vanligaste formen är arbetsprövning som utnyttjas i två tredjedelar av fallen. Antalet ansökningar ökar och Keva fattar redan drygt 5 000 beslut om rehabilitering årligen.
En person som genomgått yrkesinriktad rehabilitering gav under rehabiliteringen och en tre års uppföljningsperiod upphov till kostnader på knappt 22 000 euro för pensionssystemet, medan kostnaderna för en person som inte använt sin rätt till rehabilitering uppgick till nästan 34 000 euro för systemet.
Hur yrkesinriktad rehabilitering lyckas i den offentliga sektorn (pdf) (på finska, sammanfattningen finns på svenska)
Ytterligare information:
arbetslivsexpert Laura Pekkarinen, laura.pekkarinen@keva.fi, tfn 040 574 1803
chefsöverläkare Kirsi Karvala, kirsi.karvala@keva.fi och tfn 0400 715 242
rehabiliteringschef Sirpa Reijonen, sirpa.reijonen@keva.fi och tfn 040 829 6627
statistikanalytiker Petra Sohlman, petra.sohlman@keva.fi och tfn 041 547 1745
Så genomfördes undersökningen
Undersökningen bildas av en registerforskning och en enkät.
Registerforskningen omfattade de personer som 2013–2015 fått positivt beslut om rätt till rehabilitering, vars rehabiliteringsperiod har upphört före utgången av 2015 eller vars rätt till rehabilitering hade löpt ut under denna tid (n = 4 250). De personer som undersöktes plockades fram i Kevas rehabiliteringsregister och uppgifterna om rehabilitering kompletterades med uppgifter om pensionsperioder som inletts, årsinkomster och dagpenningar i Pensionsskyddscentralens pensions- och intjäningsregister samt med uppgifter om yrke i Kevas anställningsregister.
För enkäten plockades i Kevas rehabiliteringsregister alla de personer vars rehabilitering avslutats 2018 och hos vilka det hade förflutit högst ett år sedan rätten till rehabilitering hade uppstått. Enkäten besvarades av 1 169 personer (svarsprocent 51) som hade utnyttjat sin rätt till rehabilitering, alltså som hade deltagit i rehabiliteringsåtgärder samt 515 personer (svarsprocent 40) som inte hade utnyttjat sin rätt till rehabilitering.