Samordnarna för arbetsförmågan är en relativt ny yrkesgrupp i kommunsektorn. De hjälper cheferna, HR och arbetstagarna i verksamheten för fortsättning i arbetet och för stöd för arbetsförmågan. Samordnarna för arbetsförmågan oroar sig för hur vård- och landskapsreformen ska inverka på arbetshälsan, de partiellt arbetsföra arbetstagarnas vilja att gå i pension och fortsättningen i det egna arbetet i kommunsektorn.
Resultaten framgår av Kevas undersökning om samordnarnas verksamhet i kommunerna.
Vilka är samordnarna för arbetsförmågan och vad gör de?
I regel arbetar en enda heltidsanställd samordnare för arbetsförmågan inom HR i respektive kommunorganisation. De flesta har en arbetserfarenhet på 2–4 år. Endast var tredje medelstor eller stor kommunorganisation har en heltidsanställd samordnare för arbetsförmågan.
Samordnarna för arbetsförmågan arbetar huvudsakligen som sakkunniga och utvecklare inom arbetsförmåga och arbetshälsa. Arbetsuppgifterna blir något splittrade eftersom uppgifterna också omfattar olika typer av personal- och utvecklingsuppgifter. De som intervjuades upplevde att befattningsbeskrivningen borde förenklas.
Samordnarna för arbetsförmågan använder merparten av sin arbetstid till företagshälsovårdsförhandlingar och möten med enskilda kunder.
- De viktigaste kompetensområdena för samordnarna för arbetsförmågan är social kompetens, samarbetsförmåga och förmåga att förhandla. Så gott som alla samordnare för arbetsförmågan anser att lösningsorientering, självständigt grepp i arbetet och problemlösningsförmåga är väldigt viktiga egenskaper som krävs för att nå framgång i arbetet, säger samordnare för arbetsförmågan Riikka Hemmi-Lehtola som genomförde undersökningen.
- Det arbete som samordnarna för arbetsförmågan utför är viktigt eftersom de stöder både samhällets mål att förlänga yrkeskarriärerna, hanteringen av arbetsgivarens kostnader för arbetsoförmåga och individens välbefinnande och utkomst, säger Hemmi-Lehtola.
Det centrala utvecklingsobjektet: inställningen till partiell arbetsförmåga
Enligt undersökningen är det centrala utvecklingsobjektet inställningen till partiell arbetsförmåga. Ändrade attityder krävs både av ledningen, chefer och arbetstagarna.
De aktuella förändringarna är en utmaning, särskilt de oförutsedda följderna av vård- och landskapsreformen på arbetshälsan, på partiellt arbetsföra personers vilja att gå i pension och på det egna arbetets kontinuitet.
Samordnarna för arbetsförmågan efterlyser information om lösningsmodeller för kvistiga frågor om arbetsförmågan och om fungerande rutiner. Därtill kräver arbetet fungerande verktyg för att stöda kunderna, särskilt för att motivera dem.
- Utmaningar förekommer också i de processer som stöder fortsättning i arbete, i instruktionerna samt i organisationens ledning av arbetsförmåga. Anpassat arbete och omplacering i organisationen upplevs som särskilt utmanande. Fungerande rutiner med instruktioner krävs också i kundsituationer som omfattar flera olika problem, säger Hemmi-Lehtola.
Enligt undersökningen vill man öka andelen av tidigt stöd i arbetet, vilket kräver satsningar på ledningen av arbetsförmåga och engagemang särskilt av ledningen och cheferna.
Bakgrund till undersökningen
Kontaktuppgifterna till samordnarna för arbetsförmågan samlades in genom en elektronisk enkät på våren 2017. Keva skickade enkäten till de HR-ansvariga i de medelstora och stora kommunorganisationerna. Enkäten besvarades av 151 personer. Den egentliga enkäten besvarades av 48 samordnare för arbetsförmågan som har uppgiften som heltidssyssla.
Tilläggsuppgifter
Samordnare för arbetsförmågan, HVM Riikka Hemmi-Lehtola, riikka.hemmilehtola@gmail.com, tfn 040-5138914