Unga personers låga etablering på arbetsmarknaden vållar oro när det gäller pensionsansökningar på grund av psykisk ohälsa i den offentliga sektorn. Bara var femte ungdom har arbete innan de ansöker om pension på grund av psykisk ohälsa.
Enligt Kevas utredning som gäller den offentliga sektorn har endast omkring 20 procent av de personer under 30 år som sökt invalidpension eller arbetspensionsrehabilitering på grund av psykisk ohälsa varit sysselsatta före ansökan. Många får inte kontakt med arbetslivet heller efter ansökan. I äldre åldersgrupper var andelen sysselsatta före ansökan klart högre, 40–60 procent.
I utredningen identifierades tre olika arbetslivsvägar vid en granskning av personer som sökt pension på grund av depression. I den första hade sökandena ingen koppling till arbetslivet vare sig före eller efter ansökan. Den andra gruppen hade stark koppling till arbetet även efter ansökan. Den tredje var sysselsatt före ansökan, men sysselsättningen minskade efter ansökan.
Unga är särskilt vanliga i den första gruppen som har svag koppling till arbetslivet, och de löper stor risk för att hamna utanför arbetslivet.
Hos unga pensionssökande börjar de psykiska problemen ofta redan innan de kommer in i arbetslivet. Den svåra situationen kan också vara kopplad till neuropsykiatriska eller kognitiva problem eller sociala utmaningar i familjen. Ansökan om invalidpension kan vara en följd av långvarigt utanförskap, avbrott i utbildningen eller andra svårigheter att komma in på arbetsmarknaden.
- Det vore viktigt att utveckla så kallade lågtröskeltjänster för förebyggande ungdoms- och mentalvårdsarbete som stöder ungdomarnas övergång till arbetslivet, betonar statistikanalytiker Janne Salonen.
Sysselsättningen minskar efter ansökan
I utredningen granskades ansökan om invalidpension och arbetspensionsrehabilitering på grund av psykiska störningar i den offentliga sektorn 2019–2025, med särskilt fokus på sökandenas sysselsättning före och efter ansökan.
Sysselsättning före ansökan om pension eller rehabilitering varierar betydligt efter ålders- och sjukdomsgrupp.
Vid depressiva störningar och ångestsyndrom var sysselsättningen före ansökan högre än vid andra psykiska störningar. Efter ansökan minskade sysselsättningen i alla grupper, men de som sökte delinvalidpension fortsatte oftare att arbeta åtminstone deltid. Etableringen på arbetsmarknaden för dem som sökte full invalidpension var klart svagare redan före ansökan.
- Sysselsättningen förväntas minska efter ansökan om pension, men särskilt de som söker delinvalidpension har möjlighet att fortsätta att arbeta. Det tyder på att arbetsförmågan är ett mångsidigt kontinuum där individens situation kan variera beroende på tid, arbetslivsmöjligheter och stöd, säger Salonen.
Depression den vanligaste orsaken till ansökan – ångest blir allt vanligare
Psykiska störningar utgör en betydande risk för arbetsförmågan och är den vanligaste orsaken till att man söker invalidpension eller arbetspensionsrehabilitering i den offentliga sektorn. Totalt sett ökade antalet ansökningar av psykiska skäl under 2015–2019, men började minska i takt med att coronapandemin började. År 2024 ökade antalet ansökningar något igen. Ungdomars andel av pensioner på grund av psykisk ohälsa har ökat.
I den offentliga sektorn sökte i genomsnitt 2 700 personer pension och rehabilitering på grund av psykisk ohälsa år 2015, 3 200 personer år 2019 och 2 600 personer år 2024.
Andelen personer under 30 år av alla sökande var i genomsnitt 11 procent år 2019 och 13 procent år 2019 och 2024.
Depressiva störningar är den största enskilda orsaken till ansökan på grund av psykisk ohälsa, även om deras andel har minskat under de senaste åren samtidigt som andelen av ångest- och stressyndrom har ökat. Under granskningsperioden var andelen depressiva störningar cirka 55–62 procent av alla ansökningar och andelen ångest- och stressyndrom cirka 13–22 procent.
- Det är dock viktigt att komma ihåg att ångest- och stressyndrom i regel inte berättigar till pensionsförmåner, säger Salonen.
Depressiva störningar och ångestsyndrom som de viktigaste sjukdomarna i ansökningarna indikerar inte bara att de ökar, utan också att de har en betydande inverkan på orken i arbetet.
Tidigt stöd, lågtröskeltjänster och flexibilitet i arbetslivet spelar en viktig roll
I utredningen granskas alternativ till att stödja fortsättningen i arbetslivet. De betonar vikten av förebyggande åtgärder, mentalvårdstjänster med låg tröskel och flexibilitet i arbetslivet, särskilt för att stödja ungas koppling till arbetslivet. I fråga om ungdomar bör man fästa uppmärksamhet vid de stödåtgärder som hälso- och sjukvården, FPA och arbetskraftsförvaltningen erbjuder för att förebygga pensionering. Samarbetet mellan arbetspensionsanstalterna och FPA bör utvecklas ytterligare så att i synnerhet unga riktas till den mest lämpade tjänsten oberoende av vilken aktör som har ansvaret för rehabiliteringen.
Möjligheter till deltidsarbete och kombination av rehabilitering och arbete är centrala faktorer som bör utvecklas för att främja partiellt arbetsföra personers fortsättning i arbetet i den offentliga sektorn.
Arbetspensionsrehabilitering erbjuder möjligheter att fortsätta att arbeta eller återvända till arbetet, men enligt utredningen är dess effekt begränsad utan tillräckligt stöd och individuella lösningar, såsom skräddarsydda arbetsmöjligheter. Arbetspensionsförsäkrarna har sammanställt åtgärder för att utveckla rehabiliteringsvägen för att återställa arbetsförmågan. Dessa åtgärder ska bidra till att effektivisera återgången till arbetslivet och förebygga mer permanent arbetsoförmåga.
Forskningsrapport (på finska):
Keva_Psykiatrisista syista haetut elakkeet ja kuntoutus julkisella sektorilla.pdf (10381 kb)Ytterligare information:
Janne Salonen, statistikanalytiker, tfn 040 922 7231, janne.salonen(snabel-a)keva.fi