Under Finsifs evenemang om ett vetenskapligt perspektiv på ansvarsfulla investeringar funderade man på hur investerare genuint kan påverka samhället och miljön.
Evenemanget erbjöd ett fräscht perspektiv på forskning om ansvarsfull investering och investeringspraxis, och det utmanade deltagarna att kritiskt fundera på ESG:s verkliga betydelse.
Markku Kaustia, professor i finansiering vid Aalto-universitetet, tog upp i sin presentation paradoxerna inom ansvarsfull investering. Han betonade att trots att investerarna har makt är deras inflytande till exempel gällande förebyggande av klimatförändringen ofta överdrivet.
Kaustia presenterade fyra centrala metoder genom vilka investerarna inte räddar världen:
1. Genom att sälja oetiska investeringar – detta påverkar inte företagens verksamhet utan överför ägandet annanstans.
2. Genom att blint lita på ESG-ratingen – ratingen är ofta inkonsekvent och kan vara vilseledande.
3. Genom att tro att marknaderna sköter allt – hållbarhet kräver aktivt deltagande, inte passiv uppföljning.
4. Genom att enbart fokusera på placeringar i noterade aktier – noterade aktieplaceringar representerar bara en liten del av världens företag och man borde också kunna påverka privatägda företag.
Kaustia var ändå optimistisk: Investerarna kan påverka genom aktivt ägande, påverkansinvesteringar och samarbete med andra aktörer. Han betonade att det är svårt men nödvändigt att mäta effektiviteten för att investerare kan fatta kunskapsbaserade beslut.
Företagens löften vs. verkligheten – och vad borde göras?
Forskare Anniina Korhonen vid Aalto-universitetet tittade på företagens mål för reducering av utsläppen och hur målen har uppnåtts. Många företag sätter upp ambitiösa ”net zero”-mål, men konkreta åtgärder och rapportering är ofta bristfälliga.
Korhonen förde indirekt fram flera förbättringsåtgärder. Enligt henne måste man öka transparensen och jämförbarheten i rapportering så att investerarna kan bedöma företagens verkliga förbättringar. Det skulle också hjälpa med att ha delmål vid sidan av långsiktiga mål för att kunna följa upp utvecklingen i realtid.
Enligt Korhonen är investerarnas aktiva roll viktig: De måste kräva bättre information och påverka företag konsekvent. Desinvestering är inte lösningen för att minska företagens utsläpp, eftersom det inte tar bort eller minskar själva problemet, utan det bara byter ägare.
Att mäta effektivitet i praktiken
Benjamin Maury, professor vid Svenska Handelshögskolan pratade om skillnaden mellan att mäta ESG och effektivitet. Han betonade att ESG oftast handlar om riskhantering medan effektivitet syftar på verklig förändring. Enligt Maury borde investerarna övergå till att mäta effekter och inte bara processer.
Maury betonade att bedömning av effektiviteten kräver ett nytt tankesätt och mått som beaktar både direkta och indirekta effekter på samhället och miljön. Han påpekade också att mätningen av effektiviteten inte bara är en teknisk utmaning utan också ett strategiskt val: man styr det som mäts. Därför måste investerarna vara medvetna om hurdana signaler de sänder med sina mått.
Belönade avhandlingar
Man hörde under evenemanget också om studier av Finsifs stipendiater år 2024, som förde fram komplexiteten i hållbarhet.
Jialin Ni tittade på studien som hon gjort tillsammans med Clarissa Tuutti där man utredde hur ägarstrukturen påverkar ESG-framgången. Enligt henne kan koncentrerat ägande och den närmaste kretsens deltagande förbättra ESG-ratingen, men effekten varierar beroende på kontexten.
Wilson Tukiainen i sin tur behandlade hållbarhetslänkade obligationer och frågade om de är genuina eller verktyg för grönmålning. En del av emittenterna förbinder sig inte till ambitiösa mål, vilket försämrar instrumentets trovärdighet.
Vetenskap gör hållbarheten mer realistisk
Finsifs evenemang erbjöd en viktig påminnelse om att ansvarsfulla investeringar inte är en enkel lösning på globala problem. Det kräver kritiskt tänkande, forskningsdata och viljan att bemöta svåra frågor. Investerarna kan vara en del av lösningen – men bara om de är beredda att se sig i spegeln.